Han har så rätt

 Denna man (som kanske druckit en bärs för mycket i sina dar) har så rätt i det han säger i dessa videos, lite charmiga också då de är i dålig kvalité ;) 
Kolla bara, SÅ RÄTT
 
 
 
 
Allmänt, Åsikter/tankar | | Kommentera |

Vi får en andra chans

Stog nyss i hagen och klappade och myste med Dixie. Hon tyckte det var mysigt att få skrutta i hagen utan några måsten med de andra.
Jag tänkte på hur hon hade det innan vi köpte henne, jag vet inte om jag har berättat om det förut men hon har ett ärr vid mungipan, veterinären var hos oss för ett litet tag sedan och hon har tydligen slitit upp hela munnen och detta hade skett inom loppet av ett halvår (den tiden förra ägarna hade henne). Dessutom så om man jämför bilderna från annonsen och när vi hämtade henne så hade de magrat av henne så extremt mycket.
Det är en ridskola vi pratar om nu, det är rent ut sagt förjävligt hur någon som ska lära ut ridning och hur man tar hand om sin häst, behandlar sin egen på det där viset!

Hon är verkligen världens goaste, och tack och lov för att hästar ger oss människor en andra chans...

Allmänt, Mobilinlägg, Mørnbaks Dixie, Åsikter/tankar | | Kommentera |

Sammanfattning om Dixie, 1 vecka

Dixie, 11 årigt sto, Welsh cob blandad med Pinto, inporterad från Danmark (där det är oklart hur hon haft det, hovarna hade varit förfärliga enligt förra ägaren) och varit i Sverige sedan i sommras, min systers egenköpta häst.
 
Vi hälsar nya kategorien Mørbaks Dixie välkommen!
 
I söndags hämtade vi Dixie nere i Sävsjö (mellan Jönköping och Vetlanda)! Det tog en hel dag, verkligen. 
Vi åkte vid en sisådär 9;30, var framme runt 13:30? Sedan kollade vi på när ägaren släppe Dixie i ridhuset där hon sprang runt oss. Jag tänkte "herregud, hur ska vi klara av den här hästen?". Hon sprang så hon blev svettig, men aldrig inpå oss så det var riktigt bra tyckte jag, att hon ser sig för. Minns själv vad skrik och gråt det var de första åren med Dossa när hon sprang över alla som gick in i hagen. 
Hon fick gå in i stallet igen och sedan var det papper som skulle skrivas under och betalning genomföras. 
Jag hade bråkat dagen innan med hela familjen om att vi inte skulle ha mittenväggen i transporten, men icke! Den skulle vara där. Och vad visade det sig? Jo, att hästen var lite för stor för att ha en mittenvägg bredvid sig. 
Vi flyttade väggen och Dixie gick snällt in, innan ville hon inte in där, kände igen det beteendet så himla väl (åter igen, Dossa). 
Luckan var läskig tyckte hon så jag var riktigt noga med att stå vid sidan när jag stängde den. 
Sedan bar det iväg hemåt, vilket gick snabbare än neråt i landet. 
Dixie stog så snällt, gnäggade ibland i transporten men mumsade i sig höpåsen vi hade i den. 
 
Väl hemma var det mörkt och runt 20:00 på kvällen. Mamma hade tagit in hästarna som var i extas över att transporten dök upp. 
Dixie gick försiktigt ut, lite nervös såklart. 
In i stallet där hon nu står i en box bredvid Canasta (som är ledarhästen i gruppen) så de fick "umgås" under natten. 
Dixie fortsatte att äta väl inne i boxen. 
 
Dagen efter fick hon stå kvar inne, men det verkade helt okej för henne. Lukas och Greta fick skifta och vara sällskap inne. Cicci pysslade lite med henne i stallet, lika bra att börja i stort sätt direkt att pyssla med henne.
 
Dag 3 släppte vi ut Dixie med Canasta och Evelina, det gick bra, Nasta är dock så feg så hon tog bak öronen och gömde sig efter Evve direkt efter, Dixie brydde sig inte så mycket om dom. Sedan fick Dossa gå ut, det gick också ovanligt bra, hon ville hälsa på Dixie hela tiden men det ville inte hon. Är glad att det gick så bra för Dossa har broddar på bakskorna så det kunde gått rätt illa, men vi var hela tiden med och kollade dom. Syntes rätt snabbt på Dossa att hon inte var intresserad av att bråka med Dixie. 
Sedan fick shettisarna gå ut, och där var det rätt spännande. Redan första dagen Lukas skulle gå ut när Dixie var inne, stegrade han vid hennes box och försökte hugga henne, riktigt skitelak faktiskt. Så det har varit lite gnabb mellan dom och sådant men nu börjar hon säga ifrån så han vågar sig inte riktigt fram för att vara elakt. 
 
Sedan dag 3 har hon fått gått ihop med de andra, dock inte shettisarna dag 4 då de fick gå i en egen hage eftersom Lukas inte kunde behärska sig. Men nu är alla tillsammans igen. 
 
 
   
 
 
 
Hon är mycket smal enligt hela familjen, men nu har hon redan efter 1 vecka lagt på sig mer och ser bättre ut och även gladare och mer avslappnad.
 
 
 
 
Idag provade Cicci att sitta upp i sadeln. Inne bråkade Dixie inte så mycket som hon tydligen gjort igår. Hon trivdes inte med bett utan betedde sig som hon för första gången hade träns på sig. Jag hade henne i en logeringslina som en säkerhetsåtgärd, hade den slapp hela tiden för att inte störa hästen eller Cicci. 
Vi upptäckte att det inte var så lätt att styra henne med bettet eller att hon lyssnade så jättebra på benhjälper, hon gick nästan på mig flera gånger. Vi tog en superkort sväng bara för att känna hur hon var och sedan gick vi in i stallet igen. 
 
Eftersom hon inte "såg" mig när vi var ute så fick jag idén att göra flyttövningar då de har hjälpt mig mycket med både Lukas och Lysette. 
Jag började med att flytta bakdelen när hon var uppbunden i gången (med grimskaft och inte de blåa vi har i gången då hon gick fram och tillbaka igår när Cicci grejade med henne) och hon fattade riktigt snabbt vad det var jag ville, hon är riktigt smart den här hästen ska jag säga er, riktigt smart. 
Sedan behövde jag bara titta på bakdelen och "klickade" med munnen så flyttade hon sig. 
"Jaha, nu kan hon det" tänkte jag, vi kan göra det svårare när vi ändå är igång!
 
Gjorde samma grej med bogen och sedan kunde hon flytta sig åt sidan med både fram och bakdelen samtidigt. Nu var hon på hugget och var uppmärksam. Jag tog grimman runt halsen istället och satte fast henne i de blåa repen vi har i gången, lite protester men hon stog tillslut riktigt still. 
Jag gillade inte tanken att hon nästan springer ut med en ur stallet och inte ser sig för helt och hållet, så jag tog på grimman och tog henne i ett grimmskaft. 
Den här delen är rätt svår att förklara, så jag funderar på att göra en film och förklara hur jag menar och tänker. 
Men, jag viftade med grimmskaftet så hon backade, berömmde henne ordentligt (som jag alltid gör, gjorde det självklart i de första grejerna vi gjorde) nu fattade hon att inte gå rakt på en, för då blir det obehagligt (INTE PÅ ELAKT SÄTT). Gjorde detta många gånger och nu var hon riktigt uppmärksam. 
Riktigt svårt att förklara i text, jag vet.
Om jag ska hoppa att förklara hur jag bar mig åt och ni får hållas till filmen, hon backade när en själv backade, gick inte på en, rusade inte ut från stallet, stannade när en själv stannade. Otroligt duktig! Vilken skillnad och otroligt mycket mer avslappnad, hon frustade, hängde med huvudet osv.
Nej, det var inte över där.
Hon håller inte upp benet när man ska kratsa hovarna, jag hängde i för glatta livet och Cicci och jag funderade över om hon kanske inte hade tagits hand om så mycket så hon hade dålig balans, det verkade som det. Men där blev det skillnad också!
Min syster fick prova med alla dessa grejer, tycker antagligen att jag är helknäpp men fick nog erkänna att det inte var så dumt ändå. Dixie lyssnade inte så bra i början på Cicci när hon provade att flytta bakdelen men det kom efter att Cicci fick mer självförtroende av att hästen uppmärksammade henne, Dixie följde Cicci med blicken hela tiden tillslut, riktigt kul att se!
 
 
Tack för att ni läste den här långa texten!
 
 
 
 
 
 
Upp