Vi får en andra chans
Stog nyss i hagen och klappade och myste med Dixie. Hon tyckte det var mysigt att få skrutta i hagen utan några måsten med de andra.
Jag tänkte på hur hon hade det innan vi köpte henne, jag vet inte om jag har berättat om det förut men hon har ett ärr vid mungipan, veterinären var hos oss för ett litet tag sedan och hon har tydligen slitit upp hela munnen och detta hade skett inom loppet av ett halvår (den tiden förra ägarna hade henne). Dessutom så om man jämför bilderna från annonsen och när vi hämtade henne så hade de magrat av henne så extremt mycket.
Det är en ridskola vi pratar om nu, det är rent ut sagt förjävligt hur någon som ska lära ut ridning och hur man tar hand om sin häst, behandlar sin egen på det där viset!
Hon är verkligen världens goaste, och tack och lov för att hästar ger oss människor en andra chans...
