Nu har du ett fast hem, kära häst

I söndags hoppade jag upp på Dixie för andra gången (?) det gick bra, men hon ville inte gå framåt (ifrån kompisarna i hagen, såklart) Så det fick väl vara lite så då med tanke på att hon lät mig sitta upp. 
Idag var jag uppe igen, och hon lär sig så fort saker och ting! Inte ett ljud eller krångel i stallgången som innan och nu fick jag fram henne, ifrån hagen och de andra till ett gärde där hon fick skritta och trava smått. Öronen fram och avslappnat frustande, så jäkla härligt med skillnad!
 
På tal om skillnad, här är det bild från februari när vi fått hem henne och bild från i söndags, är så glad att få se hennes utveckling och att hon blir mer och mer gladare och mer hästig.
Hon var så benig och kändes så lång i hela kroppen, ingen ork, ingen glädje, sårig... Att man ens får ha häst när man gör så här!
Hon har börjat skrubba sig mot en med huvudet när det kliar, jag tar detta bara som ett stort plus för förut vågade hon inte göra något sådant, alls!
 
Fina häst, nu har du ett fast hem och behöver inte känna dig oälskad <3
 
 
Allmänt, Mørnbaks Dixie | |
Upp